ninja economist

Har precis sett ett inslag på TV 4:s nyheter. Och om reportern refererar EU-komissionens kommentarer rätt är det bara att ta sig för pannan.

Processen med konstitutionen skall gå vidare – trots att Frankrike och Nederländerna sagt nej.

Men nu har man också börjat gripa efter minsta halmstrå för att släta över det faktum att konstitutionsförslaget är fullkomligt dött.

Tydligen är det fel att kalla det för konstitutions- eller grundlagsförslag. Nej. Man borde ha använt mindre politiskt laddade ord. Herregud! Har verkligen EU-filerna blivit så jäkla desperata att man nu sänkt sig till denna låga nivå? Är det så svårt att erkänna att en grundlag som flörtar med varenda särintresse som finns också stöter sig med varenda åsikt som finns?

För min egen del så bekräftas min kritiska inställning till EU nästan varje gång det kommer några nyheter från byråkraterna i Bryssel. Ninjaekonomen tycker att konstitutionsförslaget är lika dött som en lönnmördad Daimyo.

Gör som soke Hatsumi (riktig ninja) och tryck dit konstitutionen riktigt ordentligt!

Sigrid Boe (jag vet inte hur man skriver o:n med streck igenom) analyserar den Nederländska omröstningen. Som jag skrivit här i bloggen går det inte längre att vifta bort det faktum att nu både Frankrike och Nederländerna underkänt konstitutionen. Storbritannien lär också rösta nej och får vi här i Sverige säga vårt blir det samma sak här.

Boe menar att detta sätter fingret på frågan om vad EU skall vara – ett system för förenklade ekonomiska handelsregler eller ett samarbete där politikerna skall ge sig på att reglera och ha sig. Fransmännen vill ha mer socialism – holländarna mindre. Ganska svårförenliga åsikter.

För Ninjaekonomen är svaret ganska så självklart – låt EU vara den inre marknad som vi röstade om (okej.. jag var för ung.. men alla ni andra röstade om) i mitten av 90-talet och låt de olika ländernas politiker hitta på dumma lagar var för sig i sina egna länder.

Så har befolkningen i Nederländerna sagt sitt. Och de har sagt nee med förkrossande majoritet. Enligt DN visar de första vallokalsundersökningarna på att 63 % av befolkningen röstat nej.

Antagligen fick det faktum att politikerna i Nederländerna blev oroliga och gick ut och sade att det skulle behövas mer än 55 % nejröster för att man skulle underkänna konstitutionen (men bara 45 % ja-röster för ett ja…) ännu fler att rösta nej. Det är bara att tacka och ta emot.

De politruker som nu försöker komma runt detta och inte vågar erkänna att konstitutionen är stendöd gör bara etter värre. För varje gång folk hör en politiker vägra erkänna att konstitutionen är död, och ändå försöka baxa igenom skämtet till grundlag, så blir bara än fler kritiska till EU-konstitutionen.

Så har då rökförbudet införts. Det betyder att dem som äger en krog inte får bestämma själva ifall människor därinne får röka eller inte – det bestämmer istället politikerna. Det kan tyckas lite småtrevligt för dem som är hälsofascister men är en kränkning av äganderätten.

På Moderskeppet spekuleras det om det nu inte är dags för lite nya svartklubbar. Själva har de i Frihetsfronten erfarenheter från när de drev svartklubben Tritnaha.

Själv tycker jag att det vore lite skoj att gå på en svartklubb och trängas med hemska förbrytare och samhällets avskrap som är så in i själen onda att de.. röker… Och samtidigt vet jag att de pengar jag köper sprit för i baren knappast beskattas. Det skulle med andra ord kännas ganska så trevligt med att gå på svartklubb.

I Dagens Industri den 30 maj skrev Richard CB Johnsson som är fil dr i nationalekonomi om den övertro de flesta tycks ha på Riksbanken. En del tycks ju nämligen tro att bara för att vissa ekonomiska skeenden orsakar vissa räntor så kan man med räntor orsaka vissa ekonomiska skeenden.

Men att tro att man med räntevapnet kan öka den ekonomiska tillväxten är att helt missuppfatta de kausala sambanden. Som Johnsson skriver:

Att sänka reporäntan för att på så vis försöka frambringa en konjunkturuppgång är att spänna vagnen för hästen

Kritiken stannar inte där utan han går vidare och pekar på det löjliga i den övertro som finns på vad ett statligt monopol på valuta kan göra.

Det tycks finnas en övertro på vad Riksbanken kan prestera. Efter att på politisk väg ha utnämnts förväntas en handfull människor förvandlas till svunna tiders orakel och lösa landets problem.

Anledningen till att så många idag föredrar centralbanken är att man bara tycks se två alternativ: 1) Keynesiansk konjunkturpolitik och fasta valutor som bevisligen går käpprätt åt h-vete; 2) Centralbanker som bevisligen fungerar bättre än alternativ (1).

Problemet är att man hela tiden glömmer bort det tredje alternativet: ett helt fritt valutaväsende.