ninja economist

En rapport från Jeffrey A. Miron, som är besökande professor i nationalekonomi vid Harvard University, beräknar kostnaderna för USA:s krig mot droger och då främst marijuana. Om marijuana legaliserades skulle staten spara 7,7 biljoner dollar varje år. Och då har man inte berört de moraliska aspekterna ens. Det är självfallet löjligt att sätta folk i fängelse för att de blir fnissiga och jävligt hungriga.

Över 500 nationalekonomer har skrivit på för att stödja rapporten. Mest känd av dessa är Milton Friedman men jag har också hittat namn som Daniel Klein och Gordon Tullock. Riktigt förvånad blev jag också över att hitta namn från Berkeley och UCLA som är ganska så kända för att vara riktiga mainstreamsäten vad gäller nationalekonomi och där nykeynesianer lattjar runt.

Det blir riktigt svårt att ignorera denna rapport och att den stöds av så många från universitet som UCLA, Berkely, NYU, GMU, Harvard, Stanford, Yale m.fl.

Redan nu kan jag dock med säkerhet säga att rapporten kommer beskyllas för att ha bekostats av en organisation som är för legalisering. Typiskt nonsensargumenterande med andra ord. Man skiter i _vad_ som sägs och koncentrerar sig istället på _vem_ som säger det.

Som ninjaekonom så slåss jag dagligen mot begäret att dricka öl – en ölmage hindrar effektiva nattliga ninjaräder. Att då springa runt och vara fnissig och hungrig passar sig liksom inte. Det gör dock inte att jag vill hindra dem som inte är ninjaekonomer från att bli fnissiga och hungriga…

Blair har nu sagt att han drar in den brittiska folkomröstningen om EU-konstitutionen. Därmed är den död, stendöd, och därefter bränd till aska som spritts för vinden.

I bloggen hos Misesinstitutet skrivs det om problemen med att ha en konstitution som blandar positiva och negativa rättigheter. Rättigheter som står mot varandra och där de negativa rättigheterna alltid får stryka på foten.

Valet om konstitutionen har gått åt helsike för EU-centralisterna, Blair kommer (enligt de flesta källor) idag dra tillbaka en brittisk omröstning, i Italien diskuteras hur man kan gå ur EMU och i Tyskland diskuteras ett eventuellt fall för EMU.

Samtidigt visar europeiska politiker en påfallande arrogans och det framgår hur osynkade de är med de åsikter folk i EU har.

Bloggen hos Adam Smith Institute utvecklar tankar om problemen med EMU. Allt fler börjar tro att EMU till slut kommer gå under, i bästa fall kanske bara några medlemmar går ur valutaunionen.