ninja economist

Jag har just en artikel på Captus.nu om Israel M Kirzner.

Ser till min förtjusning att nationalekonomen George Reisman skaffat sig en egen blogg. Samtidigt har jag stökat om i min bloggroll som jag uppdaterat genom att ta bort inaktiva bloggar och lägga till några som jag numer också läser någorlunda frekvent.

Timbro har lagt ut en mp3-fil från det seminarium då Fredrik Reinfeldt besökte tankesmedjan.

Lite korta synpunkter: Reinfeldt ställer inte upp på definitionen av frihet som frihet från politik (och därmed tvång?); han är för välfärdsstaten; de värsta övergreppen sker människor emellan, inte mellan staten och medborgare.

Som inspirationskälla lyfter han fram den konservative sociologen Hans L Zetterberg.

I övrigt talar han i sin vanliga lugna resonerande ton.

Reinfeldt är mycket trevlig att lyssna på. Men det står alltmer klart att Reinfeldt är konservativ och ganska så etatistisk. Jag blir allt mer övertygad om att genuint liberala borgerliga väljare gör bättre i att rösta på något annat parti.

När Bush utnämnde Bernanke till chef för Federal Reserve så blev hans Council of Economic Advisors utan ordförande. Den posten tar nu Stanfords Edward Lazear.

Mest känd är Lazear för sitt spelteoretiska arbete, tillsammans med Sherwin Rosen, vad gäller turneringar. Något som lett till att han är allt annat än en extrem Republikansk supply side-ekonom.

Tänk om Göran Persson eller Alliansen hade ett liknande råd av nationalekonomer? Fast å andra sidan, vilka svenska ekonomer skulle de i sådana fall välja? Jag har svårt att tro att det skulle bli liberala ekonomer som Robert Gidehag, Fredrik Bergström, Niclas Berggren och Ingemar Ståhl. Istället skulle man nog välja ett råd med lagom sköna nykeynesianer…

• Brad de Long
• Bloomberg
• Marginal Revolution

Jag har tidigare skrivit om att jag skall gå igenom en del antitotalitära tv-serier och filmer som nyligen kommit ut eller som snart gör det.

Först ut är serien Firefly som enklast kan beskrivas som en western i rymden.

I serien följer man smugglarbesättningen på ett rymdskepp av modell firefly. Kaptenen, som tidigare slagits i krig mot den så kallade Alliansen kämpar för att få intäkterna att gå ihop. Alliansen behärskar numer större delen av rymden varför besättningen utför mer eller mindre ljusskygga uppdrag i universums pereferi.

Det börjar också uppdagas att Alliansen utför experiment på människor, vilket framgår alltmer när flickan River och hennes bror, och läkaren, Simon blir en del av besättningen. Serien är oerhört individualistisk och antitotalitär, även om dess skapare Joss Whedon varit noga med att betona att serien inte på något sätt är menad att vara liberal.

Tyvärr misshandlades serien hårt av Fox som sände avsnitten i fel ordning och på konstiga tider. Trots detta har serien ändå fått en ganska stor grupp av anhängare vilket också lett till att serien följts upp av en långfilm som än tydligare visar Alliansens övergrepp och totalitära drag.

Ett stort plus i kanten är att serien allt annat än daltar med tittaren: det är inga problem alls för karaktärerna att bete sig mer eller mindre otrevligt åt vilket gör att man inte behöver oroa sig för sockersöta moralkakor.

• Firefly
• Antitotalitär revolution i rörliga medier?

UR skall tydligen ha ett program om liberalismen ikväll halv nio på kvällen. För att ta reda på vad liberalism är åker man till välfärdsstaten Nederländerna, frågar en företagsekonom om vad marknadsekonomi är samt låter en vänsterfeminist kommentera ideologin.

Tur är väl att Johan Norberg också är med – frågan är dock hur mycket han får komma till tals…

Hade jag gjort samma program hade jag istället besökt t.ex. Hong Kong och kanske inte fokuserat så mycket på droger. Man får ganska lätt känslan att UR vill vulgarisera debatten och då är det ganska tacksamt att snacka om horor och knark istället för frihet och välstånd.. men men..

Tipstack till Danne Nordling.

* Uppdatering: Citat från UR:s hemsida:

Frisinnad, ädel, hederlig, human och frikostig. Det är ord som uppslagsboken föreslår som synonymer till liberal. Det låter ju fantastiskt bra, man undrar onekligen varför inte alla är folkpartister.

Och redan där tappade de bollen.. folkpartister? Jo jag tackar jag… Inget ont om folkpartister. Men liberaler är de inte.

Och vilka personer lyfter man fram på sin sida om liberalismens historia? Villhelm Moberg? Anders Chydenius? Gripenstedt? Torgny Segerstedt? Sven Rydenfelt? Nej… Karl Staaf, Bertil Ohlin och Ola Ullsten.. man baxnar!

Programmet om liberalismen verkar också vara det enda avsnitt där en kritiker får kritisera ideologin utan motargument – alla andra ideologier diskuteras av två personer…

Det här är en nyhet som tydligen gått svenska medier förbi.

Man rapporterar gärna om alla socialistiska nyheter man kan få ut från Davos men denna har man inte rapporterat om.

Tydligen så annordnades en diskussion om EMU:s framtid där bland annat ECB:s chef Trichet, Italiens ekonomiminister Tremont, en del Eurokrater och bloggaren Nouriel Roubini deltog.

Frågorna som diskuterades var: Kommer EMU kollapsa? Vilket land kommer gå ur EMU först? Vad blir konsekvenserna av ett kollapsat EMU? Hur undviker man ett sådant scenario? Hur ser framtiden ut för stabilitetspakten?

Förutom att det ägde rum en smärre skandal när Italiens ekonomiminister blev topp tunnor rasande över att Roubini menade att Italien är det land som kommer att lämna EMU först, och då skrek åt honom att sticka tillbaka till Turkiet (Roubini föddes i Turkiet men har bott i Italien i större delen av sitt liv), så borde detta i övrigt ändå vara en diskussion som svenska media kunnat skrivit om.

Här sitter alltså ECB:s chef och ekonomiministern för ett EU-land och deltar i en diskussion om hur, var och när EMU kommer kollapsa. Även om Roubini menar att de andra i diskussionpanelen försökte slingra sig en del så visar detta om något att frågan om EMU:s vara eller icke-vara är en högst legitim fråga.

Roubinis slutsatser? EMU behöver inte nödvändigtvis kollapsa – även om EMU-skeptikerna så här i efterhand fått rätt på många frågor. Tillväxten är pinsam i euroområdet, stabilitetspakten ignoreras och politikerna vägrar genomföra nödvändiga reformer. Och vägrar länder likt Italien genomföra nödvändiga reformer kommer de att tvingas lämna EMU.

* Uppdatering: Tilläggas skall väl också att Roubini är professor i nationalekonomi vid NYU.

Wille Faler over att Libertarian in Room 101 has talked me into yet another one of those awfull chain-blog-posts. Therefore I would like to say I’m sorry to my readers.. but.. here goes:

Four jobs I’ve had in my life
Banana gatherer (in a cold-storage room) from which I actually got sacked…
Analyst (summer internship) at HUI
Teller at Svenska Handelsbanken
Holiday camp staff member

Four movies I can watch over and over
Bladerunner
Das Boot
Where eagles dare
Any Alien movie…

Four places I have lived
Solna
Stockholm

Four TV shows I love to watch
Rome
Battlestar Galactica
Firefly
På spåret (oh Lord I’m gonna take some crap for this one..)

Four places I have been on vacation
USA (Connecticut more precisely)
Great Britain (London a couple of times)
Turkey
Israel

Four websites I visit daily
Svenskafans
Google News
Fragzone
Something Awful

Four of my favorite foods
Trout
Anything barbecue wise
Elk
Any food my mother makes

Four places I would rather be right now
Any interesting lecture in economics in the US
At a party with Keira Nightly, Kate Beckinsale, Heather Graham and Jessica Alba where they are longing for anything to drink after having walked through a desert. And all there is to drink is vodka
Anyplace else where you don’t get fooled into writing chain blog posts
Anyplace warm

Four bloggers I am tagging
Terra Nova
Mises Economics Blog
Econlog
Marginal Revolution

Jag kom på mig själv med en rätt rolig sak. På DN:s hemsida såg jag en artikel med namnet ”Bråk när högerextremister demonstrerade” och nästan utan att tänka så läste jag det som ”AFA bråkar med polisen”. Och ja, självfallet var så fallet. Men detta skriver ju DN inte gärna ut i sin artikelöverskrift. Det är intressant hur man anpassar sig för att kunna läsa svenska medier.

Okej. Det här var en riktigt torftig titel på ett blogginlägg, men jag kom inte på vad jag annars skulle kalla det.

Under de senaste åren har det nämligen skett något konstigt. Helt plötsligt finns det flera olika val av tv-serier eller filmer som är öppet antitotalitära eller statsfientliga. När det sedan finns en republikansk presidentkandidat i en serie, som är uttalat vänster, som framstår som sympatisk så vet man att det har hänt någonting.

Jag kommer framöver gå igenom tv-serier och filmer som är ganska så nya eller på väg att komma ut som jag bedömer vara om inte liberala, så i alla fall antitotalitära. Maila gärna förslag på vilka jag ska ta upp. Jag kommer nämligen inte tillåta kommentarer på denna post för att inte spoila framtida poster. Som det är nu har jag främst två tv-serier och tre filmer i åtanke.