Bodström får bakläxa februari 25, 2006
Posted by Sebastian Weil in Bodströmsamhället, Uncategorized.trackback
Lagrådet underkänner Bodströms övervakningslag. Men vad jag vet är väl bara lagrådet en remissinstans som regeringen kan strunta i om de vill. Eller?
Ja, lagrådet har ingen möjlighet att blockera lagstiftning.
I Sverige har vi ju en ganska konstig inställning till det där med konstitutionella regler, en läggning som inte minst visar sig vad gäller lagrådets ställning. Lagrådet “bör” tillfrågas avseende lagstiftning rörande vissa grundläggande friheter, om lagen är viktig för enskilda eller från allmän synpunkt (bör det stiftas andra lagar?). Regeringen har dock möjlighet att strunta i att tillfråga lagrådet även i frågor av denna karaktär, under förutsättning att ett hörande av denna instans skulle 1) sakna betydelse på grund av frågans beskaffenhet eller 2) fördröja lagstiftningsfrågans behandling så att avsevärt men skulle uppkomma. Denna möjlighet är dock kopplad till en självklar regel om att regeringen måste motivera varför man väljer att kringå den normala lagstiftningsproceduren. Nu till det fina i kråksången: Konstitutionsutskottet har vid ett flertal tillfällen påpekat att regeringen helt enkelt inte har brytt sig om att presentera dylik motivering. I större delen av den civiliserade världen hade detta för det första gett upphov till mediala protester från granskande journalister och för det andra självklart gjort att domstolarna vägrat tillämpa den aktuella lagen under hänvnisning till att den inte stiftats i korrekt ordning. Icke så i Sverige. Vad avser domstolarnas inställning beror det på tillägget i den aktuella paragrafen i Regeringsformen, vilket säger att det faktum att Lagrådet inte har hörts aldrig skall utgöra ett hinder mot lagens tillämpning. Detta alltså även då lagen inskränker grundläggande rättigheter. Vad avser journalisternas inställning har jag inget svar. Jag antar att det beror på en stor okunskap och ännu större ointresse – det finns säkert någon ny pseudoskandal kring Bushadministrationen som man kan plagiera amerikansk artiklar om.
Summa sumarum har vi således, vilket är mycket karakteristiskt för svensk konstitutionell rätt, en situation där våra regler liknar de som finns i andra länder, naturligtvis beskrivna i extremt högtravande språk, men med ett par viktiga undantag som slår undan benen på hela systemet.
Vi saknar bl a en författningsdomstol, vilket har fått till följd att de flesta av våra lagar är skräp. Hela skiten inklusive grundlagar skulle egentligen rivas upp och skrivas om från scratch.
Vi behöver inte så stora förändringar i sig, det räcker med ett par mycket viktiga sådana. Ta bort uppenbarhetsrekvisitet avseende lagprövning och förändra tillsättningen till högsta domstolen för att göra den mer öppen och kompetensinriktad. Om möjligt, definiera sedan lite mer konkret när grundläggande rättigheter får inskränkas, idag kan så ske med hänvnisning till floskler som innefattar precis allting. En speciell författningsdomstol är knappast nödvändig, se bara på USA.