Intellektuella äganderätter mars 16, 2006
Posted by Sebastian Weil in Filosofi, Intellektuella äganderätter, Nationalekonomi.trackback
Jag skulle idag gått på en föreläsning på Timbro om intellektuella äganderätter men kunde tyvärr inte gå av en del anledningar.
Däremot har jag märkt att i det material som Timbro bl.a. skickat ut tidigare till en föreläsning om detta med deras chefekonom Fredrik Erixon så har vettig kritik av IP (Intellectual Properties) varit mer eller mindre frånvarande.
Var är kritik från anarkokapitalistiskt eller liberalt håll (Stephen Kinsella) eller från mainstreamekonomer som älskar matte (David Levine)? Kinsella står för etiska principiella invändningar mot statliga monopol (vilket patent är) medan Levine har en mer utilitaristisk nyttomaximerande utgångspunkt.
Tyvärr så verkar resonemangen varit det gamla vanliga: inga uppfinningar utan patent; utan uppfinningar ingen ny teknologi; utan ny teknologi ingen ekonomisk tillväxt; och glöm för all del att framför allt ingen medicin framställs utan patent. Punkter som det finns ganska många vettiga invändningar emot.
Så ett tips till Fredrik Erixon (Forskningsinvesteringar och intellektuella äganderätter: En jämförande studie av Sverige och EU, 2006), och andra liberaler som är för IP är att läsa Kinsella och Levine. Levine är nämligen något så ovanligt som en matematiker som skriver om nationalekonomi utan att använda så jäkla mycket matte egentligen.
Tycker med det är trist att Timbro är för statliga monopol. Det är bra att såpass många människor, genom sin praktik, underminerar dem. Vad det kan leda till på sikt är svårt att säga men man får väl försöka vara positiv…
Ja, oj så bra det är med ett system som tillåter ett företag att leva på stämningar och därmed håva in 612.5 miljoner dollar, bara för att ett annat företag bestämde sig för att skicka epost trådlöst MED SIN EGEN EGENDOM. Tänk så hemskt det skulle vara om man inte kunde parasitera och stjäla pengar på detta sätt. Tänk så hemskt det skulle vara om man inte kunde lita på ett monopol. Buhuhuhuhu.
Patent är monopol och kränker äganderätten. Punkt slut.
Skulle man inte kunna anse att immaterialrätter är rätter som garanterar äganderätten av sin egen idé och inte tvärt om? IP skyddar därför äganderätten.
hmm, man kan väl anse vad man vill. Ditt resonemang är dock, enligt mig, helt absurt, vilket du inte verkar inse, hehe (ödmjuk är jag). Jag orkar inte förklara för dig men även om jag använder din idé, har du din kvar. Läs gärna Stephan Kinsellas “Against intellectual property” om du vill veta mer.
cj: Antag att du uppfinner en ny metallegering. Jag kopierar din metallegering och tillverkar min egen metall, och använder i processen endast metall och kapitalvaror som jag själv äger. Hur hindrar detta dig från att använda din idé? Har jag stulit din egendom? Har jag stulit din idé? Har mitt tillverkande av metallen hindrat ditt? Nej, det har det inte. Detta eftersom idéer inte är knappa resurser. Och det är absurt att kunna äga icke-knappa resurser, som idéer, eftersom ingen konflikt kan uppstå oavsett vad man gör med resursen. Finns det oändligt många gräsklippare (och då menar jag oändligt som i oändligt, inte som i “väldigt, väldigt många”) så är det meningslöst att hävda ägande av en viss gräsklippare. Tar någon “min” gräsklippare så finns det ju oändligt många kvar åt mig, ingenting har ändrats. Den motsatta uppfattningen bygger på ett misslyckande att korrekt identifiera knappheten i sammanhanget. Utan den blir äganderätten meningslös.
ulf & sp3tt: Tack för responsen! Jag förstår ert resonemang och håller med. Enligt mig problematiserar ert resonemang endast patenträtten och troligen också varumärkesrätten. Vad gäller patent har den som får patent en exklusiv rätt att utnyttja sin idé även om ngn annan skulle, mot förmodan, helt oberoende komma på samma idé. Vad gäller upphovsrätt och mönsterrätt är skaparens idé endast skyddad mot kopiering ( eller “stöld” av idéen ), vilket innebär att om någon helt oberoende kommer fram till samma idé så är det ok. Jag anser att det är skillnad på att ta ngt som är ens “eget” och komma på ngt själv. Anser ni att man ska ta bort kopieringsskyddet också och i så fall varför?
Jag menar om man säljer ngt till någon och en tredje person tar idéen får ju idéen/saken en användning som säljaren inte avsett. Nämligen att idéen används av tredje person.
Tredje person har inte skrivit på ett avtal och kan därför inte ha begått ett avtalsbrott.
hehe avtalets subjektiva begränsning. Ni har nog rätt. Utan immaterialrätt skulle dock nog säljaren avtala om sekretess så långt det går så får köparen stå för skadan.